Visst blev de bra, är så nöjd att jag bytt garn på fingervantarna, de är en härva Collinett Jitterbugg som har väntat på sin tur i skåpet och detta var ett perfekt tillfälle, eller vad tycker ni?
De är svårt med färgen men den är nästan gyllengrön (finns de?)
Ska bara passa på att skryta lite, min lilla tös har blivit stor.
Hon fyllde 24 år precis men de är inte de.
Hon har varit en del sjuk när hon var liten och de var alltid sånt besvär att ta prover på henne, har alltid haft trollkräm som bedövat henne och en massa besvär både för henne och all personal som har lirkat med henne, hon har varit livrädd för sprutor och skrikit i högt så fort som nån sa blodprov.
Bilden är i från hennes Brasilienresa förra året.Men i alla fall så , idag körde jag henne till blodcentralen, hon gick in , skrev in sej och lämnade alla blodprov som behövdes ( utan att skrika och utan mamma, var i bilen), så om en månad är hon blodgivare med sprutskräck, inte illa, jag är så stolt.
De var de om detta.
Nu är de kväll, må så gott.
Eva.
17 kommentarer:
Vackraste fingervantar jag sett på länge! Bytet av garn kunde nog inte bli bättre. Ja, tänk vad de små liven klarar sig väl - även om det inte känns så just nu med en skoltrött 15-åring hemma. Kram Mia
Jag håller med Miaring, så fint du stickar!
Sedan får jag passa på att berömma dottern, både för skönheten, men mest för modet att bestämma sig för att bli blodgivare, trots sin skräck.
Otroligt vackra vantar i en fantastisk fin grön färg. Hälsa dottern att hon är fantastiskt modig.
Bra val, de blev jättefina i den färgen. Visst är det något visst med när ungarna tar de där trappstegen man aldrig trodde de skulle ta? Bra gjort av henne.
Dom blir underbart fina i den färgen också;o)
Riktigt bra garnval! Ha det så gott!
Mycket snyggt! Då var det bara fingrarna kvar då...
Ha en bra dag!
Jag har skickat en utmaning vidare till dig! Hoppas du hoppar på den!
Nu får du vara en ännu stoltare mamma då! vad imponerande det är när ungdomarna tar det steget att bli blodgivare och hjälper de som behöver. Jättegrattis till er båda.
Vantarna blir kanonfina.
Ha det bra!
KRAM
Vilken duktig flicka du har! :-)
Och detdär Jitterbugg-garnet var perfekt till fingervantar! En otroligt vacker grön färg!
jag blev inspirerad av dina sockor med den annorlunda hälen och började själv sticka ett litet par igår.. Tack för inspirationen!
Men vad fint garn, visst finns det gyllengrön skulle jag tro. :-)
Vad skönt för dottern att rädslan för sprutor har försvunnit, har själv varit väldigt rädd för sprutor som liten, men det är också mycket bättre nu. :-)
ha en skön kväll
Så fina vantarna blir! Härlig grön färg dessutom. Tänk att flätmönster blir så vackert!
Vackra vantar och en duktig dotter har du!
hej
helt underbara vantar
bästa sättet att bli av med en rädsla är ju att konfrontera den. jag är en stickrädd blodgivare.
ha det gott!
Åh, vad fina fingervantar. Färgen passar perfekt!
Jag blev knäsvag bara av att läsa om din dotter (jag har svimmat bara av att gå in i ett sjukhus och känna lukten av läkare, skulle bara till mammas jobb, inte ens ett läkarbesök). Jag vet inte hur det ska gå med min tänkta tbe-vaccination till våren... Vad duktig hon är, dottern din.
Jitterbug - älskar det garnet! Ser ut att passa kanon till vantarna! (Jag gjorde ju mina Django i Jitterbug - passar till liknande mönster!)
Imponerande att läsa om din dotters beslut och det är ju precis så där man ska göra för att mota Olle i grind. Man ska göra det man är mest rädd för då slipper man fobier och orostankar. Jag har alltid kastat mig in i det jag varit mest rädd för, lika bra att få det avklarat så snabbt som möjligt. Samma med sånt man inte har riktig lust med, lika bra att göra det på en gång gillar inte att det ligger högar och väntar på att tas omhand.
Tråkigt med FK att du ska få problem med dem, jag vet inte varför du är hemma, kommer inte ihåg att jag har läst det.
Kram och ha en trevlig helg
Skicka en kommentar