De fanns en orm i paradiset

Ja så var de.

Vi åkte upp i ett härligt höstväder, åkte i ett vykort, allt var så vackert luften frisk och skön.
Vi skulle upp till Dalarna för en härlig helg i naturen, lånpromenader med Tass i skogen, hon skulle bestiga alla berg och höjder, springa och ha de bra, och vad händer...

Vi åker ut i skogen fredag förmiddag, stannar till på ett ställe, när jag öppnar bildörren så kliver jag nästan på kantareller, de gör vi två gånger, hittar en liter svamp och tror att de här kommer att bli en bra dag, tar en snabb fika innan vi ska börja på riktigt.
Hur mysigt som helst, sitter och pratar om hur mysigt och bra vi har de, Tass nosar omkring oss , allt luktar ju så gott.

När vi är klara genar vi lite över ett hygge, Tass ett par meter framför mej, helt plötsligt studsar hon till, högt upp.

En huggorm ligger framför oss, den har huvudet högt och väser och talar om för oss att inte komma nära. Var helt tvungen att ta kort på den.
Tar bort Tass från ormen vill ju inte att hon ska bli biten.

I bilen på väg bort där ifrån sitter vi och pratar om vilken tur att hon inte blev biten, så ser jag bloddroppar på hennes ben, HON ÄR BITEN.

Tobbe kör som bara den in till byn, jag ser att hon är biten i munnen, underkäken börjar svullna upp.

Vad gör man 50mil hemifrån?

Jo, in på vårdcentralen springer Tobbe i skogskläder och stövlar, låst och stängt överallt, men han bankar och har sej, efter ett tag kommer hjälp, men dom kan inte göra mer än ge oss telefonnr till olika veterinärer.

De fanns två i Ludvika så vi kör ditåt, de är åtta mil och Tass blir bara sämre, kan inte sitta vill bara ligga, men har så ont i huvudet att hon rycker till när de rör något och käken fortsätter att svullna.

Jag försöker ringa och Tobbe kör som en galning, mobiltäckningen är inte fullt utbygd i Dalarna, jag vet, när vi väl fick tag in någon var de en telefonsvarare i Falun som sa att hon ringer upp senare.

När vi närmade oss Ludvika fick vi tag på en vet, men hon ville int ta emot oss, fredag eftermiddag och hon var på väg hem redan, hänvisade oss till Falun, ännu fler mil bort. Surt.

Men då svarade Ludvika veterinär nr 2, bara kom sa hon och berättade hur vi skulle köra.

Hon stod i dörren och väntade med sprutan i handen, frrågade var Tass vägde och gav en spruta.

Redan då såg man att hon blev bättre, hon var som en trasa när vi kom in men snabbt blev hon piggare, tittade sej omkring och var med.
Maria som Vet heter satte en spruta till på Tass skrev ut medeciner och talade om hur vi ska sköta om henne.

Vila i 4 veckor bara koppelrastas, vara uppmärksamma på henne och ta kontakt med vår veterinär när vi kommer hem.

Pust och flämt, de har verkligen varit en pärs, nu har svullnaden gått ner och Tass sen nästan ut som vanligt, hon ligger och sover nu.
Vi är hemma och allt är okej, men som de kan bli, vi blev sittade i stugan i två dar, inte kan vi ge oss ut och vandra och plocka svamp när Tass ligger sjuk i stugan, nä , vi satt där och tittade på henne, är så tacksamma att hon klarade sej.



Må så gott på er.
Eva och Tass